Glöm smurfarna, fluortanterna och movieboxarna. Pojken i skogen må vara en bok om att växa upp på sjuttio- och åttiotalet, men den handlar inte om nostalgi eller referensbingo. Det är en uppväxtskildring i serieform, en omtumlande berättelse om den barndom där lyckan är granne med helvetet och gränsen mellan offer och förövare snabbt kan suddas ut.
I Pojken i skogen berättar Mats Jonsson om sin barndom, från de allra första minnena fram till dagen han börjar gymnasiet. Han grubblar, är rädd och skamsen, blir mobbad, mobbar, lyssnar på hårdrock och spelar TV-spel, älskar en katt, gör en svindlande upptäckt om sin familjs historia, får veta att det han gör i duschen kallas »att onanera« och blir ännu mer skamsen, bajsar på sig, går på minidisco och möter döden. Allt mot en fond av träkåkar, nedläggningshotade industrier och Ångermanlands täta granskog.
Humorn och den självutlämnande ärligheten känns igen från Mats Jonssons förra serieroman, den hyllade Hey Princess, men här är anslaget svartare och mer poetiskt.
