”Leker du aldrig med nån annan än Nikolaj nuförtiden?” säger mamma.
”Jo”, säger Sillen.
Men det är inte sant, hon leker bara med Nikolaj.
Sillen och Nikolaj är bästisar, trots att Nikolaj inte tror på fredagsmys, bara på kvantfysiken. Och trots att han verkar tro att Sillen går på allt som han säger och hittar på, men det gör hon inte. Hon bara tvivlar och det ska man. För det är så mycket som är konstigt.
Vart tog Nikolajs pappa vägen när han gick bort? Hur ska farmor få plats i himlen när den är full av överkörda grävlingar? Och hur ska man någonsin kunna bli kompis igen med en som säger att det enda man har i hjärnan är två sågspån och lite snor?
